nu är ja i upplösningstillstånd, så fruktansvärt arg! & det är inte bra.
ja tycker inte om att vara arg, allting blir så konstigt då!
enda sen ja gick på BUP har ja lyckats hitta en gräns för mina aggritionsproblem.
ja brukar kunna hålla det där & inte bubbla över, men ibland kommer det.
& idag är en av dom dagarna. fyfan för rikspuckon som bara tänker med kuken!

om man har ett barn, brukar man då inte ta hand om det? är inte det logiskt?
nejnej, det är det inte för H som vi kallar honom här - okej?
H skaffar en son som han förskjuter & inte bryr sig ett jävla skit om.
sen går H & mamman till barnet isär, H sticker när hon är höggravid i 7de månaden.
H skaffar en ny flickvän redan då, & skiter i att skillsmässan inte är klar.
denna son kommer till världen & vad gör H? börjar med sitt patetiska beteende med en gång.
idag är denna son 2 år & 3 månader & vet inte vem sin pappa är, & det behöver han inte heller.
H har inte brytt sig ett skit om denna son. H hör aldrig av sig, ger sig inte till känna, ingenting!

idag på facebook - där man nu för tiden får reda på allting! står det att H väntar barn med sin nya.
hur fan tänker man då? om man inte kan ta hand om sin första unge, hur ska man då lyckas med nästa?
det är min stora fråga till H. hade ja fått som ja velar hade inte H kunnat producera.
& med det menar ja att han självklart inte hade kunna gjort barn.
för att alla barn som sätts till världen är värda bättre föräldrar än H. denna situation...
den får mig att gå upp i taket, ja kan inte koncentrera mig. ja kedjeröker & är förbannad.
& då menar ja inte små sur bara utan att ja verkligen är svinförbannad!
denna H har absolut ingenting att hämta hos mig, mamman till första sonen eller brodern.
ingen i sonens familj - vad ja vet?! ger vatten för H & det är ja glad för!
over & out!