Jäfla Idijot!
Alla vet hur högt ja värdesätter min yngsta bror, & den som inte vet lär få reda på't!
Nu ska ni få höra, & ja ja drar heela historian. Läs & njut, komentera gärna också.
Mamma träffade en gammal vän, Han ville ta en fika, hon trodde bara de va fyllesnack.
Hon träffade honom på konsum ett tag senare, Han bad om hennes nummer.
Efter ett tag fick hon ett göör charmigt mms, dom träffades. & sen kom Han hem till oss.
Ja tyckte jätte bra om Honom, dom blev ett par & ja & Robin va super glada för hennes skull.
Han bodde i princip hos oss när vi flyttade te nya lägenheten nere på stan.
Dom beslutade sig för att förlova sig & så blev de, allt va göör bra.
Sen i Juni 07- bestämde dom att dom skulle gifta sig, de blev ett fint bröllop.
Vi va jätte glada för framför allt mammas skull allihop, han gjorde henne så glad.
I samma veva som dom gifte sig köpte dom ett hus i Sänna.
Vi va överlyckliga för att få flytta till ett hus igen. & de blev liv om vem som skulle ha vilket rum.
Han sa att om ja tog rummet därnere så skulle ja få gö om de som ja ville. & självklart!
& ja fick de som ja ville & va super nöjd. Han skämde bort mig & Robin.
Ja & Robin hade tjatat om ett syskon i evigheter, de ville vi verkligen ha.
En dag kom mamma ner till mig & sa att hon va gravid, ja blev så glad.
Ja höll på att ramla ur sängen, men hon bröt ihop.....
Redan då va de strul mellan dom, & värre blev de.
Hon berättade för honom om att hon va gravid, han blev överlycklig.
Han ville så gärna bli pappa, men de va som sagt inte bra mellan dom.
Mamma ville bara barnets bästa, men hon fick inte ta bort de för Honom...
Han skulle bättra sig, osvosvosv..... Allt skulle bli bra.
Blev de de? Nej, precis, allt blev bara värre.
Efter ett par månader fick mamma en tid inne på USÖ för abort.
Men också då körde Han me sitt patetiska snack. & vi trodde Honom.
I 7de månaden va de samma visa igen, hon hade tid, Han lovade.
1 vecka senare kommer Han hem & berättar att de inte finns nåra känslor.
Han ville skilja sig, hur jävla dum i huvet får man vara?
Det slutade me en rejäl fight mellan mig & Honom, men Han valde de själv.
Han visste om mina aggritions problem & svårigheten att hantera mig men Han drev mig.
Han va hemma & skulle hämta saker ett par gånger. Vid ett tillfälle hade mamma förvärkar,
hon rasade ihop i trappen. De ända Han sa va att hon skulle höra av sig om de blev värre.
Ett tag senare fick hon åka in, hon blev kvar. Då va ja & Robin själva i huset, me eldning & allt.
Han kunde inte ens komma hem & hjälpa oss eller se så vi hade allt.
Dagen efter följde Robin me mig te praktiken & Linn åkte in till mamma.
Dom ringde & berätta att dom skulle sätta igång henne. Han kom in te dom en kvart innan
Sebastian är född. Han klev in men ut lika snabbt igen. Efter att Nasse är född kom Han in.
Sköterskan frågade vem som ville hålla honom, Han svarade inte ens. Bara satt & titta.
Dagen efter kom Han & hämta mig & Robin, vi åkte in te BB & skulle hämta mamma & Nasse.
Ja & Robin sprang fram till vagnen där Nasse låg, Han satt på en stol & bara titta.
Han släppte av oss hemma, gick ner i förrådet & åkte igen. Han kunde iaf ha stannat.
Efter de har Han träffat Sebastian 3, 4 gånger kanske (?) Hur är man funtad?
Vi fick reda på att Han hade en ny flickvän, mamma ville flytta från huset.
Vi gick till soc utan respons, Han va försörjningsskyldig blablabla.
Till slut, efter 2 månaders tjat osv fick vi våran lägenhet i stan.
Då va Sebastian redan född, min dåvarande pojkvän hjälpte oss så vi kunde flytta.
Vi flyttade in till stan, Nasses farmor&farfar kom upp & lämnade julklappar.
Övertygade mamma om att de va bara & komma om de va något.
Dom fanns där liksom, ja hur länge då? En helg kanske.
De blev dags för pallutdelning, Sebastian skulle få en pall & hans pappa valde att stå me sin nya familj.
Han kunde inte ens komma upp & säga hej till Sebastian. Sen va de Nasses 1års dag.
Mamma mötte Han nere i trapphuset när Han kom me en sittvagn, Han petade Nasse i magen.
Sen ignorerade honom för att diskutera pengar osv me mamma...
Efter de va de dop, Han visste att vi skulle döpa Nasse men ifrågasatte inte ens när.
Vilket resulterade i att de bara va vi ifrån mammas sida & nära&kära som va där.
Detta är en kort historia, den skulle bli 100 gånger längre om ja skulle dra allt.
Ja blir så jävla arg på detta. & nu sitter Han på intenet & beklagar sig att Han inte får träffa Nasse, de är aldrig nån som har hindrat Honom. Va i helvete tänker en sån människa me. Han skulle tamefan behöva sluten psykisk vård!
Nu ska ni få höra, & ja ja drar heela historian. Läs & njut, komentera gärna också.
Mamma träffade en gammal vän, Han ville ta en fika, hon trodde bara de va fyllesnack.
Hon träffade honom på konsum ett tag senare, Han bad om hennes nummer.
Efter ett tag fick hon ett göör charmigt mms, dom träffades. & sen kom Han hem till oss.
Ja tyckte jätte bra om Honom, dom blev ett par & ja & Robin va super glada för hennes skull.
Han bodde i princip hos oss när vi flyttade te nya lägenheten nere på stan.
Dom beslutade sig för att förlova sig & så blev de, allt va göör bra.
Sen i Juni 07- bestämde dom att dom skulle gifta sig, de blev ett fint bröllop.
Vi va jätte glada för framför allt mammas skull allihop, han gjorde henne så glad.
I samma veva som dom gifte sig köpte dom ett hus i Sänna.
Vi va överlyckliga för att få flytta till ett hus igen. & de blev liv om vem som skulle ha vilket rum.
Han sa att om ja tog rummet därnere så skulle ja få gö om de som ja ville. & självklart!
& ja fick de som ja ville & va super nöjd. Han skämde bort mig & Robin.
Ja & Robin hade tjatat om ett syskon i evigheter, de ville vi verkligen ha.
En dag kom mamma ner till mig & sa att hon va gravid, ja blev så glad.
Ja höll på att ramla ur sängen, men hon bröt ihop.....
Redan då va de strul mellan dom, & värre blev de.
Hon berättade för honom om att hon va gravid, han blev överlycklig.
Han ville så gärna bli pappa, men de va som sagt inte bra mellan dom.
Mamma ville bara barnets bästa, men hon fick inte ta bort de för Honom...
Han skulle bättra sig, osvosvosv..... Allt skulle bli bra.
Blev de de? Nej, precis, allt blev bara värre.
Efter ett par månader fick mamma en tid inne på USÖ för abort.
Men också då körde Han me sitt patetiska snack. & vi trodde Honom.
I 7de månaden va de samma visa igen, hon hade tid, Han lovade.
1 vecka senare kommer Han hem & berättar att de inte finns nåra känslor.
Han ville skilja sig, hur jävla dum i huvet får man vara?
Det slutade me en rejäl fight mellan mig & Honom, men Han valde de själv.
Han visste om mina aggritions problem & svårigheten att hantera mig men Han drev mig.
Han va hemma & skulle hämta saker ett par gånger. Vid ett tillfälle hade mamma förvärkar,
hon rasade ihop i trappen. De ända Han sa va att hon skulle höra av sig om de blev värre.
Ett tag senare fick hon åka in, hon blev kvar. Då va ja & Robin själva i huset, me eldning & allt.
Han kunde inte ens komma hem & hjälpa oss eller se så vi hade allt.
Dagen efter följde Robin me mig te praktiken & Linn åkte in till mamma.
Dom ringde & berätta att dom skulle sätta igång henne. Han kom in te dom en kvart innan
Sebastian är född. Han klev in men ut lika snabbt igen. Efter att Nasse är född kom Han in.
Sköterskan frågade vem som ville hålla honom, Han svarade inte ens. Bara satt & titta.
Dagen efter kom Han & hämta mig & Robin, vi åkte in te BB & skulle hämta mamma & Nasse.
Ja & Robin sprang fram till vagnen där Nasse låg, Han satt på en stol & bara titta.
Han släppte av oss hemma, gick ner i förrådet & åkte igen. Han kunde iaf ha stannat.
Efter de har Han träffat Sebastian 3, 4 gånger kanske (?) Hur är man funtad?
Vi fick reda på att Han hade en ny flickvän, mamma ville flytta från huset.
Vi gick till soc utan respons, Han va försörjningsskyldig blablabla.
Till slut, efter 2 månaders tjat osv fick vi våran lägenhet i stan.
Då va Sebastian redan född, min dåvarande pojkvän hjälpte oss så vi kunde flytta.
Vi flyttade in till stan, Nasses farmor&farfar kom upp & lämnade julklappar.
Övertygade mamma om att de va bara & komma om de va något.
Dom fanns där liksom, ja hur länge då? En helg kanske.
De blev dags för pallutdelning, Sebastian skulle få en pall & hans pappa valde att stå me sin nya familj.
Han kunde inte ens komma upp & säga hej till Sebastian. Sen va de Nasses 1års dag.
Mamma mötte Han nere i trapphuset när Han kom me en sittvagn, Han petade Nasse i magen.
Sen ignorerade honom för att diskutera pengar osv me mamma...
Efter de va de dop, Han visste att vi skulle döpa Nasse men ifrågasatte inte ens när.
Vilket resulterade i att de bara va vi ifrån mammas sida & nära&kära som va där.
Detta är en kort historia, den skulle bli 100 gånger längre om ja skulle dra allt.
Ja blir så jävla arg på detta. & nu sitter Han på intenet & beklagar sig att Han inte får träffa Nasse, de är aldrig nån som har hindrat Honom. Va i helvete tänker en sån människa me. Han skulle tamefan behöva sluten psykisk vård!
Kommentarer
Sandra
Fyfan vilken jävla idiot stackars din lille bror , Han ska ha så mkt jadu vet ivad blev så arg o lessen hur en far kan göra så fyfan mvh sandra
Trackback